Gurka härstammar från norra Indien och i Sverige har vi odlat gurkor sedan 1600-talet. Vår vanligaste sort är den gröna, lite längre, slanggurkan.

Består till 96 procent av vatten och innehåller små mängder mineraler och vitaminer.

Odling

För många sorter och i stora delar av landet är växthusodling nödvändigt, men det finns även sorter som är anpassade för odling på friland. De som ska förkultiveras sätts ut i växthus, eller planteras ut när plantan har fyra till fem blad och risken för nattfrost är över. I början kan du ge plantorna lite hjälp med en stödpinne.

Fäst ett snöre vid stambasen redan vid utplantering, dra inte åt öglan utan låt den vara lös. Fäst andra änden i taket så kan du vira plantan runt snöret allteftersom den växer. Gurkplantor bildar klängen som de snurrar runt tillgängliga stöd. De har en begränsad räckvidd så välj snören eller smala spaljéer.

När plantorna är ungefär 30 centimeter höga är det dags för omplantering i välgödslad jord.

Gurkor har stora krav på ljus, värme och näring. Gödsla regelbundet då gurkor har ett stort behov av kalcium.

Vattna regelbundet så att jorden aldrig torkar ut. Vattna inte direkt på stambasen då de lätt angrips av röta om de blir för blöta. 

Skörd

Gurkor är snabbväxande så vänta inte för länge med skörden då för stora gurkor blir vattnigare och får mindre smak.

Sjukdomar

Spinnkvalster, vita flygare, svartprickröta och gråmögel kan angripa plantorna. Värme och god ventilation är bra förutsättningar för att undvika sjukdomar.